Vangelis

Smäktande synthesizers och märkliga, nästan utomjordiska harmonier är vad som karaktäriserar den grekiske kompositören Vangelis filmmusik och man behöver knappast vara musikkännare för att omedelbart känna igen hans stil när den går igång.

Denne storväxte, skäggige man med arg uppsyn i de flesta foton föddes i den lilla staden Volos i mellersta Grekland och började sin karriär som rockmusiker med olika band. Ett av de mer framgångsrika hette Aphrodite´s Child med bland annat Demis Roussos och räknas en idag som sextio- och sjuttiotalets klassiker. Det var dock efter att Vangelis Odysseus Papathanassiou, som han egentligen heter, flyttade utomlands som han började göra sig ett namn som filmkompositör.

År 1975 flyttade Vangelis till London och vid det här laget hade han redan en hel del erfarenhet under bältet. Förutom sina rockband hade han också skrivit musik till ett antal grekiska filmer och han hade dessutom hunnit ge ut några soloskivor. Hans stil var redan från början starkt influerad av mysticism, klassisk musik men även folkmusik och jazz och det var inte ovanligt att han influerade sina låtar med bysantinska eller traditionella harmonier.

I början på 80-talet kom det riktigt stora internationella genombrottet i och med den prisbelönta filmmusik som han skrev till Chariots of Fire, eller Triumfens ögonblick på svenska. Filmen utspelar sig under de olympiska spelen år 1924 och handlar om några deltagande löpare och ända sedan dess har Vangelis musik för alltid associerats till OS och sekvenser där folk springer i slow motion.

För Triumfens ögonblick fick Vangelis en Oscar för bästa filmmusik och efter detta följde ett antal sucéer som Bladerunner och filmen om Kristoffer Columbus 1492, liksom specialskriven musik för TV-dokumentärer och NASA.